iidasoderstrom

Okej, innan vi går för långt med hela "idagharjagsenskajagskolanblablabla". 

 

Just idag bestämde sig min hjärna för att bli lite sentimental. Visst sånt kan ju också vara fint, absolut! Låt gå hjärnan, du får ikväll. Tittade tillbaka på saker från förut och vissa saker fick till och med mina ögon att tåras lite lätt. 

 

Jag tycker inte om att prata. Inte egentligen. Jag har jättesvårt för att prata om jobbiga grejer, eller jag kan ju. Absolut. Men jag avstår helst. Det är bara sån jag är och det gör inte mig någonting. Jag är bra på andra saker. Till exempel har jag väldigt lätt för att stänga av känslor, egentligen vet jag inte om det är en bra egenskap. Men vi kan ju låtsas. Ibland när jag vill få någonting ur mig så skriver jag istället. Ibland här, på papper, telefonen eller i en liten bok som jag skulle dö om någon hittade. I och för sig finns knappt halva boken kvar eftersom jag rev ut säkert hundra sidor som jag eldade upp. Jag kan skriva om allt. Och det är så skönt att bara göra. Kanske inte alltid för att ha kvar och titta tillbaka på, utan bara få det från huvudet i form av tankar till något konkret som man kan ta på och förstöra om man vill. Det fungerar faktiskt, för mig gör de det. 

 

Jag är bara 18 år. Jag vet inte så mycket egentligen. Ganska skönt. Så kan jag känna ibland, att jag är lyckligt ovetande. Men ändå är jag ganska smart, det säger pappa. 

 

Efter ikväll, när jag är klar med att blicka tillbaka, ser jag fram emot allt som kommer. Nya äventyr och allt vad det innebär.