iidasoderstrom

Den här dagen har varit den bästa på länge. Men nu, för bågra minuter sen, var det som att allt vändes som en pannkaka. 

 

Fick förlängt jobb på ica, hade samtal med chefen idag. Han berättade att dom är supernöjda med mig och jag fick jättemycket positiv feedback. Blev asglad av att höra det, såklart!! Augusti ut säger det nya avtalet. Framtiden tills dess är säkrad. Pusta uuut. 

 

En annan sanning är ju att det börjar dra ihop sig till det där valet, stad, ämne, program, liv. Ångest. Jag vill så mycket men ändå ingenting. Jag vill resa, jag vill jobba, jag vill plugga, jag vill ha pengar, jag vill ha trygghet, jag vill kasta mig ut. Detta tynger mig enormt just nu. Att inte ha nån aning. Att inte veta vad jag vill. 

 

Jag vill verkligen resa, men när finns tiden? Då måste jag skjuta upp plugget ett år till och kommer mest troligt vara pank när jag kommer hem. Att börja plugga utan att ha ett startkapital känns ju nära nog idiotiskt. Samtidigt kan jag inte tänka mig att jobba ett år till, möjligtvis ett halvår dock (om det finns nåt jobb det vill säga). Tusenmiljoner tankar. Vill bara ha klarthet, känna känslan att saker löser sig. Snällasnälla. Men jag är inte sån, jag måste veta. I alla fall nVet inte vart jag ska finna motivation att reda ut detta garnnystan av tankar i mitt huvud. Vad gör man?