iidasoderstrom

Har hållt mig i nästan två månader. 
Sov hos mormor och morfar i lördags. Blev ingen skönhetssömn. Gick upp 03.30 för att åka ner till Skavsta med mormor och morfar för att hämtade Olivia på flygplatsen! Detta har alltså bara jag mormor och morfar vetat om. Och det var så jäkla kul att se mamma och pappas miner. Vi började med att åka hem till pappa. Jag gick in i köket och började prata med honom. Olivia gick runt till altandörren och knackade på. Pappas fejs var priceless. Han fattade ingenting och satt bara där. Men självklart blev han jätteglad och överraskad !

Sedan hade vi planerat in middag hos mormor och morfar med minsta kussen och moster. Mamma kom senare för hon kom direkt från Sälen. Olivia och August satte på sig Halloween maskar och knackade på dörren. Mamma öppnade och sa "men vad är det här för små söta?" August tog av sig sin mask och mamma började skratta, sedan tog Olivia av sig masken och då blev även mamma helt tyst och fattade ingenting. Hur roligt som helst!

 

Älskar att vi började tjaffsa redan i bilen hem. Haha. Vi har inte setts på typ två månader. Är det det som kallas syskonkärlek?

Bra dag. Tjingeling.

Full rulle igår. Skolan till klockan fyra, svira om och stämpla in på arenan. Jobbade till ungefär elva. Gick rätt bra, ville dock döda mig själv när vi hade städat ihop allt och jag fick uppgiften att gå iväg med några backar på en vagn. Kommer ner för hissen, svänger runt hörnet och BOOOOM stöter i en jävla stolpe så 2 av backarna smashas i backen. Ville typ skjuta mig själv just då. Glassplitter och trasiga flaskor ÖVERALLT. Som tur var fick jag hjälp så det gick rätt fort! 

Haha, var på toa en gång under kvällen också. En väldigt liten toa med två bås. Jag går in samtidigt som en annan så båda båsen blir upptagna. Jag blir klar först, öppnar dörren och där står Jenny Kallur och köar på min toa. Fick värsta rexflen att hejja för att man känner igen henne så väl. Lyckades dock hejda mig i sista sekund. Star strucked or whaat. 

 

Idag ska jag följa med mormor till Mora och kolla på Oskarshamn, hoppas på att lyckas heja fram morbror Fredrik till seger. Fick det här smset av mormor haha, "vad kul! Då slipper jag åka själv! Du vet morfar kan inte sätta sin fot i Mora".

Sen ska jag sova hos mormor och morfar också. Kanske äntligen lyckas få lite skönhetssömn, kan minst sagt behövas (finns inga skönare sängar än de som finns hos mormor och morfar).

 

 

Har precis färdigställt utmanaren till mitt och pappas parfaitbattle. Han ställde upp med marabou cookies/drottningsylt. Tror faktiskt mer på min egen, hallonröra/kindermaxi. Vinnaren utses under solsidan. 

Annars har jag hunnit med att träna ett konditionspass idag. Drygt som satan var det, efter det badkaret som vanligt. Göööit. Nu ska jag beta av några avsnitt av andra avenyn, som jag har saknat det.

 

jag behöver nåt att skriva om.

 

Det eviga tjatet om att aldrig bli nöjd. Allting leder oss omkring det. Man blir aldrig nöjd. Jag läste i psykologiboken att det är så. Allt man får skänker glädje fram till en viss tidpunkt, då är vi inte längre lika glada över att ha det vi en gång har fått. Man vill bara ha mer och mer. Fick en lite hopplös känsla när jag läste det (ungefär samma som när vår NO lärare i högstadiet sa att vi kanske bara inbillar oss att vi finns. I själva verket kanske vi bara är små dammkorn i en vakuumburk som bara ligger där och tror att vi finns. Nej okej inte riktigt dåå, men ni fattar grejen.) För vad är meningen med att sträva efter något som kommer kräva så sjukt mycket energi och som kanske inte skänker glädje längre än andra saker? 

Jag har alltid haft hög press på mig själv när det gäller skolan. Värst tror jag att det var i högstadiet och sedan förra året. Jag gick ut högstadiet med 295 poäng, och hade 2 VG resten MVG i alla kurser jag läste i tvåan. Jag har fått höra "Men det är ju jättebra" "Men guuud amitiöst" "Fina betyg" osv. Grejen är, att när jag väl får allt det där på papper så mår jag nästan dåligt. Jag tänker bara att, men gud. Det där var jag inte värd. Och, hur kunde jag få MVG i det där ämnet, jag är inte ens bra på varken fysik eller kemi. Och sedan går allt runt i en cirkel. 
Nu sitter jag här och tänker, vad fan. Jag har lagt ner sjukt mycket tid på skolan, verkligen. Och varför ska jag inte vara nöjd över vad jag har presterat? Varför ska jag sitta där och känna mig obekväm med att berätta att jag fick MVG i fysik. Det är banne mig en prestation att vara nöjd över. Även om det kanske inte skulle vara nödvändigt för vad jag än nu bestämmer mig för att plugga vidare till. Det ska jag bli bättre på från och med nu, känna mig stolt över mina prestationer i skolan. Jag har redan kommit ifrån det där lite, jag har inte längre lika stor press på mig själv. Det känns liksom helt okej ändå.

Sedan har vi det där med träningen. Ni visste att det här skulle komma att tas upp va? Haha. Well here we go. Helt ärligt så tror jag inte att jag någonsin varit nöjd över min kropp (å andra sidan, vem har det?). Det spelar ingen roll hur mycket jag tränar och hur mycket andra ser resultat på mig, jag blir ändå aldrig nöjd. Jag strävar inte efter att bli pinnsmal och tralla omkring i ett par jeans med storlek 24, jag strävar efter att kunna känna mig stark, att inte behöva tänka på att min mage veckar sig flera gånger när jag sitter ner och att bara kunna känna själv att jag mår bra. Ta det här på rätt sätt allihopa nu, jag tycker inte att jag är tjock. Jag är bara inte nöjd. Man kollar på andra och jämför sig själv med dessa andra, vill vara lite mer som alla andra. Men varför egentligen? Jag minns en gång för ganska längesen när jag och Calle hade ett litet gräl, minns inte vad det handlade om, men i alla fall. Han kallade mig mainstream i något sammanhang. Minns att jag tog väldigt illa upp. Varje gång jag hört ordet mainstream så har jag i alla fall uppfattat det som något som man inte vill vara. Eller hur? Så varför ska vi vara det när det gäller utseende som man ändå träffar på varje dag?
Jag kommer inte komma ifrån det här tror jag, jag kommer fortsätta träna och fortsätta försöka se ut som någon annan jag tycker är snygg tills jag tycker det är fult.

Frågan är egentligen bara varför, varför tänker vi att folk ser ner på oss om vi inte ser lika bra ut i bikini som victoria secret änglarna?
Psykologiboken is your friend. Vi fick se ett klipp där en människa ligger mitt på backen där folk går förbi hela tiden, det tog över 20 minuter innan en enda stannade och frågade personen hur det var. När den där första människan stannat samlades ett folkhav runt personen som låg ner, varför? För att man är rädd att vara den första att bryta trenden, att gå fram och kolla hur det är med personen som ligger.

Jag är så trött på att vara rädd för vad andra ska tycka, för det är jag. Gör en ny övning på gymmet, kollar dom snett nu? Gör jag fel? Nu tänker dom säkert, vad fan håller hon på med? eller vad 17 gör hon här? Så nu ska jag slopa det där, jag ska köra för att få det där jag strävar efter. Det om något är väl en prestation?

 

Sitter här och förstör aptiten inför kvällens middag genom att äta pez. Inga planer för kvällen, tat lugnt liksom. Haha ironi, nu ringde precis Emelie, alltså inte längre planlös kväll.

 

Har spenderat första delen av dagen i borlänge och den andra delen hos mormor och morfar med August. Vi började kolla på men in black, men August gillade den inte för det var en "vuxen film", hahaha. Fick lov att kontra med "sen när tillhör kategorin slemmiga utomjordingar som gör konstiga saker, vuxen filmer?"  hehe Pyyyysen. 

På morgonen gick tåget, läste solo med Johan. Haha. Köpte kinder och pez på taxfreen. Sen fick vi brutalt äcklig flygplansmat, senapsfyllda vitkorvbollar. Eine deutsch spezialität. Tjenaa. Sen gick vi ut för glass och en drink på kvällen.

 

Vi besökte skolan och eleverna som vi har utbytet med, de spelade blockfjlöjt för oss i 15 min sen såg vi dom inte mer på hela veckan. Haha. Sedan turistade vi lite inne i Pisa, kollade in tornet och åt på en jättemysig restaurang. När vi skulle åka hem hittade vi "Pam", bästa livsmedelsaffären vi alla någonsin besökt.

Vi vandrade i berg på förmiddagen som låg precis vid hotellet där vi bodde, hittade då världens största larv. Sjukt stor. Sedan var vi på ett "museum", haha vi alla blev rätt paff när guiden låste upp ett rum på tågstationen med massa datorer där man kunde hitta namn på blommor och djur. Och detta var alltså ett museum. haha, har dock inga kort på det. På eftermiddagen tog vi oss in till Pisa igen.

 

Den här dagen alltsåå. Fick träffa min vapendragare igen efter att inte ha setts på över en vecka stööört. Ska hem till henne ikväll och myysa, hon drar till USA på måndag... fuusk. Fick leka med blod på kriminalbiologin, vissa spårade och verkade faktiskt gilla det läskigt mycket, haha (Emma). Haha juste, sen sa Johan att han skulle kunna äta 8 chokladbollar för dom är så goda, så Martin och Måns gick och köpte 8 chokladbollar. Han orkade dock bara 5.

 

Gött med helg för övrigt! Har lagt in alla bilder från Pisa också, har dock kollat igenom dom och dom är inte så roliga som jag trodde... Men men, håll utkik.

 

Min dag har vart en sinusvåg (tillägnat Mongomalin), gled på räkmacka fram tills skolan slutade. Cyklade till gymmet och insåg där att jag hade glömt hälften av alla grejerna hemma, bland annat gymkortet... suuuuck. Cyklade hem byte om, hämtade gymkortet, styrkepass. Lät mina stackars armar och mage lida, eller nej förresten! Det är fan inte stackars dom, dom förtjärnar det för hur lat jag har varit på senaste tiden! Tungt. La mig i badet, pappa kom hem med kinamat och snart ska jag iväg på teAter. För sjag ska bli skÅdespElerska (Du fattar tonläget va Bollis?) Skolan tycker att vi ska se hemsöborna, sagt och gjort. På återseende.

 

Mössprovning dagen till ära, även föreläsning om eftergymnasiala studier. Fick panik. Vad kommer hända sen? Jag gillar skolan även om det är alldeles för mycket plugg. Jag vill inte börja jobba, jag vill inte plugga vidare, bara ha trygghet och vakna upp och veta hur min dag ska se ut. Konstigt det där. Hoppas på att träffas av en snilleblixt snart så jag reder ut alla frågetecken.

 

Ska försöka styra upp en skypedate med Bollis ikväll tänkte jag. Sjukt längesen vi pratade. 

Folk undrar, och jag blir alltid då ställd när någon frågar. Jaha, frågar om vad? När folk frågar om mig och Calle. 

 

Jag känner att jag måste skriva det här, mest för mig själv för att komma någonstans. 

 

Såhär är det. 

Jag och Calle var tillsammans i ungefär 3,5 år. Väldigt lång tid. Och nej inte exakt, jag kan inte ens räkna själv hur många gånger vi har gjort slut och blivit tilsammans och gjort slut osv.. Vi bestämde oss för att göra slut på riktigt 2 veckor efter sommarlovet. 1 september. Calle var hemma så att vi skulle kunna träffas och han skulle kunna umgås med sina vänner. Första kvällen när han kom från Norrköping var vi hemma själva, jag lagade mat, vi kollade på tv och myste. Jag hade den där pirriga känslan i kroppen, blev nästan lite blyg när vi inte setts på två veckor efter att ha träffats hela sommarlovet. Allt var bra och dagen efter åkte han hem ganska tidigt, vi sa inte hejdå ordentligt för vi skulle ses på kvällen igen. Vi började bråka om de mest fjantiga småsakerna man kan tänka sig. Och ja, där någonstans tröttnade båda, på allt i princip, tror jag. Sen dess när han åkte från mig har jag inte träffat honom. 1 månad och 16 dagar. Tror nog det aldrig har gått så lång tid utan att vi setts sen vi träffades första gången när han började i min klass i sjuan. Konstigt. Jag har ganska lätt att stänga av när jag har mycket i skolan och så, så jag har mest inte tänkt på det. Men ibland attackerar alla möjliga tankar mitt huvud. Det är ju inte helt oväntat kanske att han har vart otrogen mot mig, men det är inte det enda som har hänt. Jag har förlåtit honom och förstått, för mig är det liksom lugnt nu, tror jag. Men mina kompisar försöker verkligen att intala mig att jag behöver något som är bättre. Jag själv vet inte riktigt vad som är bättre, men det gör inte så mycket just nu. Det visar sig antagligen. Men, detta inlägg är inte till för att smutskasta Calle, jag har haft riktigt kul med honom, verkligen. Det har vart tufft, men någonstans har vi ändå alltid varit redo att "kämpa" för att det ska kunna gå. Men det har aldrig riktigt varigt någon bra timing, den ena har alltid älskat den andra mer, och sedan tvärt om. Tror att det ska behöva finnas någon slags jämvikt för att det inte ska gå fel. 

Jag kollar inte på andra killar, jag vet inte hur man gör. Jag har aldrig gjort det, jag har alltid haft Calle. Men nu har jag inte honom, jag vet inte längre vad han gör, om han träffar någon. Han finns där för mig, det vet jag. Och man kan inte bara hux flux sluta älska någon som man spenderat 3,5 år med. Det är inte så lätt. Jag vet inte var vi kommer landa nästa gång, ingen aning faktiskt. Kan inte ens riktigt tänka mig hur det kommer vara att träffa honom nästa gång. För det kommer vi ju göra någon gång, träffas alltså. Hur gör man sig förberedd på det? Senast jag såg honom gav jag honom en puss och sa "vi ses sen". Men det gjorde vi inte, inte då i alla fall.

 

Det är svårt att ställa om sig från att tänka på någon 24/7 till att inte tänka alls. Förknippar allt med det ena och det andra. Såg på flygkartan igår att vi flög över Norrköping, lyssnade samtidigt på 1904, nu kommer jag alltid förknippa den låten med det. Kanske lite fint också. 

Känner mig lite lättad, jag vet att han kommer att se det här. Jag är inte trasig längre, bara lite mindre hel. 

 

 

Lite plugg check, träning check. Känns ju ganska bra såhär i efterhand! Lov om 1 och en halv vecka insåg jag precis och inga prov inplanerade innan dess. Jag kanske klarar mig. 

 

Men det jag egentligen ville säga var att jag kom på att jag kan lägga in lite instagrambilder från Italien tills jag tar tummen ur och lägger upp alla från kameran/telefonen. 

 

Börjar fundera på hur bra den där resan till Italien var egentligen. Nu såhär dagen efter hemkomst har motivationen till skolan aldrig varit så låg. Brutalt. Ska skriva mer om hela resan och allt sånt sen. Men skolarbetet ligger och tjuter här brevid så lär få ordning på det. Sen var det det där med träningen, den motivationen förvann någonstans uppe i lutande tornet tror jag. 

Börjar lite smått insjukna i redfeber. Tycker inte om att flyga heller, snälla klasskompisar som lägger upp kraschfilmer dagarna innan vi ska åka, naat. Fyy.. 

 

Har så gott som packat klart, tänker på när Olivia skulle packa för ETT ÅR i Luxemburg och hade maxvikten 20 kg + 10 kg handbagage. Haha, jag ska vara 5 dagar i Italien och har hittills lyckats proppa ner 13 kg i min resväska! (OBS exklusive handbagage) Och tänk då på att jag inte har packat ner 40 par trosor (bara 12 par). 

 

Lyckan som uppstår när man kommer på att det finns en halväten baked alaska i frysen (tack vare Jenny hihi). Matteprovet är gjort, kaputt kaputt. Ska till pappa och käka middag ikväll och sedan ska jag försöka att få ner lite grejer i den förbaskade resväskan, hatar att packa, man blir lite less på det när man har gjort det i princip varje vecka i 12 år. 

 

Sen måste jag komma ihåg att ta ut massa euro och packa ner alla viktiga kort, haha. Måste skriva om "försäkringskortet" vi fått genom kommunen. Vi "får ha sönder" saker för 10 mille var (och dom ersätter det? haha), vi får ersättning för ALLTING som är vårt eget om det går sönder och man har kvitto på det, vår familj får komma och hälsa på om vi blir sjuka, de skickar ner en ersättare till Pisa om någon av oss skulle behöva åka hem eller nåt. Sen får vi även ersättning och vi blir kidnappade eller blir offer för någon naturkatastrof. Ganska sjukt. Var bara de. 

Jag vaknade tidigt igår, snörade på mig träningsskorna och tog en vända runt solvändan. ÅÅh det var så fint, dimma över älven, frost i gräset, helt blå himmel och massa löv på backen. Det var nästan som att det snöade , fast löv istället för snö, det fastnade till och med  i håret.

 

Det här kommer få Bollan att längta hem. Saknar dig förresten! 

 

 

Tack vare förlängd provtid fick jag sluta vid tolv idag. Megaskönt. Provet var dock väldrigt svårt, har verkligen inget på känn hur det gick, kan va ig kan va vg. Drygt.

 

Är hemma och laddar lite inför jobb nu. Så hoppas vi på att Leksand vinner så vi får se lite glada miner!

 

Stötte på en bilist idag som garanterat måste fått sitt körkort från flingpaketet. Kommer och cyklar förbi udden precis och just när jag ska passera ejkedjan så är det en gubbilubbe som ska svänga in där, självklart gör att detta utan att se sig för och jag höll  på att bli nermejad. Fattade dock ganska fort vad gubben skulle göra så jag fick svänga in där jag också för att inte bli mos under bildäcken. Allt gick bra som tur var. 

 

Sprang kond. test idag och det gick åt helvette :) För en gångs skull hittade jag ett skönt tempo och kände inte den där dödslängtan som jag känt alla andra gånger jag gjort testet, så antagligen ett lite föör skönt tempo. Jaja. Jag mår bra och kan springa så det är jag glad för. Positiv attityd idag.

 

Efter skolan blev det frisören, ser likadan ut men en anning fräschare bara. Skönt. Har pluggat lite och snart ska jag på möte om resan till Italien. Vi åker fan om en vecka! Herregud.