iidasoderstrom

Blåbärste, öppet fönster och höstlukt. Jag trivs så himla bra med att vara själv ibland, verkligen. Speciellt nu, kollar på vänner som har svårt att bestämma framtiden för de har något eller någon att anpassa sig till, som håller i och håller kvar. När man flyger solo har man bara sig själv att tänka på och det är så sjukt befriande att bara kunna göra det som faller en in! Vara hemma, flytta, plugga osv osv, ingen/inget som påverkar ens val. Sen är jag även så himla glad över att mina föräldrar låter mig göra precis vad jag vill! Dom har aldrig lagt någon press på mig, det är alltid bara jag själv som har gjort det. Jag vet att vad jag än bestämmer mig för att plugga, eller vilket jobb jag än kommer få så kommer dom vara stolta för att jag har tagit mig dit på egen hand. Alla människor har olika förutsättningar, det är något som vi aldrig kommer ifrån. Det bara är så. Jag är nöjd med mitt utgångsläge, var jag befinner mig och vad jag har att bygga på. Uppväxt, vänner, betyg och erfarenheter. Jag vet inte riktigt vad jag vill med mitt liv än, men det här året ska jag ägna åt att försöka komma på det! Leta utbildningar som skulle passa mig som handen i handsken, och att ändå veta att jag kom in på den enda linjen jag sökte det här året ger mig sjukt mycket peppning, för då har jag i alla fall en plan B. Jag har något som fångar mitt intresse, som jag faktiskt skulle kunna tänka mig att ägna 5 år av mitt liv åt. Det här året ska bli ett kul år, jag ska inte ångra att jag inte började plugga, bara ha roligt (förhoppningsvis, haha). Vill bara ut, vidga mina vyer, lära mig nya saker, äventyra och träffa nya människor med nya synsätt. Är så spänd på vad september har att avslöja, gör mig inte besviken!

Kvällen började i lägenheten i Sumpan. Färdig påvärmd pizza och listande över vilka 7 låtar som var måsten för kvällen. Det är förövrigt omöjligt att lista endast sju, sannerligen en utmaning. 

 

Min lista (utan inbördes ordning):

747

999

Petroleum

Saker man ser

Längesen vi sågs

Döda vinkeln

Mannen i den vita hatten

 

När vi var lagomt fulla och hade missat halva Robyns spelning tog vi tunnelbanan till Gullmarsplan och promenerade till arenaområdet. Röd matta och allt. Det var ingen kö eftersom alla redan var inne, när vi kom in i själva arenan var det bara wowupplevelse. Såååå stort och sjukt mycket folk! 

 

Dansade lite till Robyn, myste med till Winnerbäck, som förövrigt körde Dunkla rum(!!!!). Han öppnade dock med en ny låt vilket var rätt trist. Kan inte neka att jag har växt ifrån honom lite, men hans spelning var ändå helt fantastisk eftersom hans låtar betyder så himla mycket för mig!

 

Dags för Kent... Man kände hur publiken packades allt tätare, vi var tre rader från det yttre kravallstängslet. Arenan släcktes ned och man såg hur ljus strimmor sipprade fram under ridån. Jag var så himla nervös av någon konstig anledning, jag hade tippat på att de skulle öppna med petroleum eller 999. Mycket riktigt, Kent kom ut och spelade första tonerna av 999 och hela arenan bara exploderade och man kände sig som ett med alla som var där inne. Sjukaste känslan, fattar inte. Skrek som galningar och bara flöt med. Hela spelningen var så otroligt bra. De spelade utan dina andetag i ett upptrappat tempo, vilket var helt fantastiskt eftersom det kändes som en helt ny låt utan massa gamla betydelser! De avslutade med mannen i den vita hatten och samtidigt som man trodde att de sjungt "du håller mig vid liv" sista gången så bara sprängdes arenan ut i ett glitterhav av konfetti när de körde extra versen (som de bara gör live). Då, då började jag nästan grina. Överdrivet, men på riktigt. Visste inte vart jag skulle ta vägen, allt var bara så perfekt, just där, just då. Får rysningar, så fint. 

 

Men det bästa utav allt är att dom ska släppa ett nytt album i vinter, för det sa Joakim och jag längtar. 

 

1. 999

2. Ingenting

3. Utan dina andetag

4. Musik non stop

5. Petroleum

6. Jag ser dig

7. Sjukhus

8. 747

(extra nummer)

9. Ingen kunde röra oss

10. Mannen i den vita hatten

 

 

Har återhämtat mig efter gårdagens panikattack! Var uppe i lugnan ro och bortsade tänderna när Olivia ropade på min att komma ner för att kolla på en spindel i hennes rum, jag tänkte nej fan varför ska jag kolla på den, hatar spindlar. Då säger hon att jag MÅSTE se!! Tänkte på spindeln som överraskade mig hemma hos mamma en gång (stor som en kapsyl) som fick mig att hyperventilera, denna kunde ju inte vara värre!? Går ner och möts av ett jävla MONSTER brevid hennes säng och får total paniiiiik. Alltså på riktigt den största spindeln jag någonsin sett i Sverige, brualt jävla stor. Pappa spolade ner den i toaletten och sen fick han lov att genomsöka mitt rum efter fler, kunde inte somna innan klockan 2. Jag och spindlar alltså.. Pappa artbestämde den och kom fram till att det var en stor kärrspindel, dolomedes fimbriatus som faktiskt är det enda djurnamnet jag kan på latin efter biologin, ironin i det.. haha. Och mycket riktigt, Sveriges största spindelart. Google it!

 

Ni kan mina mönster snart. Det är sent, för sent för mitt eget bästa. 

 

Tvingar fram bokstäver på tangenterna, vänstern skriver förgäves och högern suddar för brinnande livet. Alltså jag mår bra. De senaste dagarna har folk börjat undra, men jag mår bra. Jag gör det.

 

Har massor att se fram emot men kan bara inte sluta tänka på studenten. Verkligen det bästa, roligaste, galnaste jag har varit med om. Ångrar ingenting (typ, haha) som jag gjorde under dom veckorna. Skulle göra om allting utan att blinka. Jag behöver sånt, jag behöver det och alla kompisar. Då funkar jag. 

 

Allt som krävdes för att jag skulle ta tag i mitt liv var alltså en ledig dag. Mitt CV är snart klart, har nästan färdigställt ansökningar till några speciella jobb. Vet vad jag vill med vinterhalvåret och det känns riktigt bra i kroppen, äntligen. Men fortfarande så känner jag ingen stress över att inte ha något jobb efter de tre kommande veckorna, vilket är rätt sjukt egentligen! Har förövrigt bokat Kent/Winnerbäck med mina pojkar, längtar stört mycket, det kommer bli så fruktansvärt fantastiskt! 

 

Imorn kväll tar jag helg och kickar igång med en liten kräftskiva, damn så braao.

 

Ett stycke mönstrade byxor så löser det sig liksom.